tisdag 3 februari 2015

Att hjälpa andra människor.

Allt oftare hör jag folk diskutera det faktum att stora, tomma kommunala byggnader används till "flyktingförläggningar" och hur förfärligt det är att "de där" ska ut på landsbygden och skrämma gammalt folk som inte är vana vid människor från andra kulturer. 
De är helt för att de gamla ska få nybyggda boenden, och så även jag, men mest är det för personalens fördel. 
Men att tomma byggnader som inte längre duger att sköta gamla folk i (då de numera behöver mer och mer hjälpmedel och ytorna är för små) ska användas till att andra människor kan få en ny start i livet och chans till att växa upp i trygghet det är förfärligt? 
"Hur fan kan de kalla dem barn!? De har ju för fan mustasch!?"
Den kommentaren hörde jag senast idag. 
Är kroppsbehåring verkligen det som definierar barn eller ej? 
Hur fan har de tänkt att de gamla ska kunna acceptera människor från andra kulturer om det inte börjar någonstans? 
Ska vi barn och barnbarn behöva vara de som föregår med gott exempel och de ska bara bete sig lika illa som alla andra? 

Om det hade varit deras barn eller barnbarn de var tvugna att skicka till ett annat land för att få trygghet och du bara har det landets personer att lita på, hade du velat att dina barn skulle bli missunnade mänskliga rättigheter för att vi normalt sett inte har mörk hårväxt under näsan vid 10-12 års ålder? 

Fy fan alltså. Skärpning.