Blargh.

Det kan vara väldigt svårt fär folk att förstå det här med att jag måste bestämma mig för att tycka om någon, så gör jag det, faktiskt genuint. 

Vissa, som typ Marcus, tyckte jag om utan att bestämma mig för det, det kom ändå. 

Friskhetstecken kanske. 

Jag kan däremot tycka att det är väldigt smidigt att kunna stänga av känslorna lika enkelt som jag slog på dom. Ibland funkar det dock inte. 

Som när man springer på en gammal flirt och man får så där ont i hela kroppen och för en millisekund så känner man allt det där igen. Skitjobbigt. 

Kul grej.

En dörr stängs och en ny öppnas, tänk att allt jag känt tidigare bara har varit en billig kopia av vad man egentligen känner när man är kär och den andra är kär tillbaka, utan att krångla till saker. 

I efterhand blev jag nog mest besviken på Marcus eftersom jag trodde verkligen inte det om någon som själv blivit sviken, men jag antar att jag fick stå och ta den efterlängtade hämnden som hans ex egentligen förtjänar. 

Jag har lärt mig nåt nytt den här gången med, och det är i det långa loppet bra. 

Dessutom är det väldigt bra att inte vara fast med någon som hela tiden behöver min bekräftelse på att han finns för annars tvekar han på förhållandet. 

Lycka till med att hitta någon som orkar med det.