För ett tag sen hamnade jag i diskussion med dotterns far om att han skickade med smutsiga kläder i väskan, alltså typ intorkad mat, byxor som var gråa på knäna etc. Här är svårt att få tvättid så det är ju bra om det finns rena kläder när man ska till förskolan.
Varpå han kontrar med att jag har skickat med plagg som varit på aviga, felvrängda. På vilken planet är det ens i närheten av samma sak?
Idag berättade jag för honom att vi fått erbjudande om visning på en lägenhet i Göteborg. Så sa jag att om jag är föräldraledig så kan ju Bulle ändå vara hos oss varannan vecka men nej, för då skulle han bli helt själv och jag hade ju en ny familj så det var ju enklare för mig att tänka bort att jag saknade henne!?
Hur fan kan man säga så? På vilket jävla sätt skulle det vara enklare för mig att sakna henne än för honom? När bebisen kommer vill väl jag ändå ha Joline hos mig? Det vill jag ju jämt.
Det är så jävla taskigt att säga en sån sak, som att jag ersätter Joline med en ny bebis nu och då är inte hon lika intressant? Jag har väl burit på henne med och tröstat? Jag är ju livrädd för att han ska ångra sig om flytt bara för att han börjat hänga med en halvkriminell ökändis i stan och betraktar det som gott umgänge. Han har lovat att flytta ner han med, på grund av jobb och Joline. Joline får inte under några omständigheter flytta med oss. För det är jobbigt för honom. Han ser inte hennes bästa i nåt.
Jag blev så ledsen när han sa så förut.
